Möjligen var jag lite naiv när jag la ut min senaste text under rubriken ”Trångsynt”. Det slår mig nu att alla kanske inte förstår vad jag menar. I dessa tider får man ju vara väldigt försiktig när man pratar om till exempel klädesplagget ”burka”. Folk kan tro att man är rasist, islamofob och främlingsfientlig. Det är jag definitivt inte. Jag är humanist och demokrat och anser självklart att alla människor har samma värde. Och även om jag är ateist är jag absolut för religionsfrihet och åsiktsfrihet.
Dock, jag tycker inte att det är ok att bära burka och niqab i det offentliga rummet. Men, och det här är viktigt, det är inte mot dessa plagg som religiösa symboler jag vänder mig. Jag har inget problem med religiösa symboler som huvudduk, turban, halskedjor med kors och dylikt. Det är snarare bra om folk bär religiösa symboler, då vet man var man har dem.
Det handlar inte heller om huruvida denna mundering är uttryck för kvinnoförtryck eller inte. Det är en helt annan fråga – som dock också är berättigad att diskutera.
Men jag vänder mig mot att människor i vårt samhälle ska gå omkring maskerade till oigenkännlighet i det offentliga rummet. Och jag gör ingen skillnad på burka eller rånharluva i det fallet. Det är att dölja sin identitet. Skulle vi acceptera att alla människor var maskerade och omöjliga att identifiera?
Så länge som det handlar om några enstaka individer så är det kanske inte något större problem. Desto allvarligare är det naturligtvis när man döljer sin identitet i yrkeslivet. När man kräver att få dölja sig i en burka och arbetar med andra människor. Kan jag vara säker på att den maskerade varelse som står framför mig är den hon utger sig för att vara? Hur ska jag förhålla mig till en varelse utan ansikte?
Konsekvenserna är självklara. Mycket i vårt samhälle bygger på identifikation. Alla människor måste ta ansvar för sina handlingar, sina åsikter och sitt beteende. Då kan man inte dölja sin identitet bakom en mask. Då spelar det ingen roll vilka motiv man har för att dölja sig. Tillit och förtroende, trygghet och säkerhet kräver att du vet vem som står framför dig. Bakom en mask kan vem som helst dölja sig. Jag måste ha möjlighet att göra min bedömning. Kroppsspråk är en fundamental del i kommunikationen mellan människor. Det naturliga samspel som krävs omöjliggörs när de signaler och uttryck som är avgörande i sammanhanget döljs av en heltäckande mask. Hur ska jag relatera till en mask?
Att burka och niqab råkar vara religiösa påfund får inte spela någon roll. Det får inte utgöra skäl för undantag Vi måste sluta dalta med de religiösa. Och då menar jag alla religioner oavsett om de kallas judendom, kristendom, islam, bahai, hinduism, buddhism, konfucianism, taoism, shintoism eller sikhism. Självklart är jag för religionsfrihet. Men vi lever i ett sekulariserat samhälle där religionsutövning måste vara en privatsak. Om religionen kräver sådan plats i vårt samhälle att det påverkar väsentliga funktioner måste vi säga ifrån. Det måste finnas gränser för vilka företeelser och beteenden man ska acceptera i religionsfrihetens namn. Annars riskerar vi att få samhällen i samhället, religiösa kluster med egna lagar. Vi försätter oss i en situation där det framstår som hyckleri att försvara fundamentala humanistiska principer. Ska vi tillåta aga, könsstympning, djurplågeri och kvinnoförtryck när det sker i religionens namn men inte annars? Hur kan man försvara det?